h-berg

Det var ett tag sedan! Tiden bara rinner iväg och man hinner knappt med något känns det som, ändå har det hänt ofantligt mycket. Nedan följer en litet uppdatering på vad som har hänt:

Praktiken på Sydpoolen rullar på bra utan några större störningar. Städa, putsa, skura, damma och bara chilla fördrivs tiden med.

Elevbehandlingarna går asabra (ursäkta om jag uttrycker mig lite ungdomligt). Vi har fullbokat nästan varje tillfälle, så se nu till att boka upp dig på massage eller vad du nu önskar inom en snar framtid! (Mailade en prislista och info till dig i dag)

FG 2, som jag är ledare för har tävlat. De är så många så vi delade upp dem i två olika lag som tävlade i två olika klasser på grund av ålderskillnad och kunskapsnivå. De placerade sig som 9/15 samt 8/13. Det var ju inte särskild bra kanske du tänker? Men jag är supernöjd! Jag menar, vad mer kan man begära av en förberedande grupp? Ingenting för att svara på frågan. Deras mål är att nöta och förbättra grunder så att de kan slussas vidare till tävlingstrupper. Tävlingstrupper har i sin tur mer hall tid och skall tävla! Så observera skillnaden på en förberedenade grupp och en tävlingstrupp! Men jag är som skrivet nöjd med placeringarna, de fick till och med beröm av utbildade domare för sina ljushopp! Det är inte helt fy skam! Dessutom hade de femte (av femton) repektive sjätte (av tretton) bästa placering i fristående, vilket är den tävlingsgren som jag har cochat tjejerna i fram till tävlingen! Så jag är både nöjd och stolt! (Jag vet, man förstår ungefär hälften av allt om man inte är insatt. Men jag måste ju skryta lite nu när de varit duktiga hehe)

Jag har efter mycket om, men och tårar äntligen klarat det praktiska vattengympaprovet! Vid tidigare försök har jag bara totalvägrat och ögonen har blivit överfyllda av saltvatten. Jag är lättad över att ha det överstökat och att jag faktiskt överkom en av mina största rädslor, nämligen att någon kille från igelsta skulle se mig "in action" så att säga. Att påstå att hela skolan såg mig skuttandes vid bassängkanten är att överdriva. Dock hamnade jag tidsmässigt på en förödande tid, nämligen då Igelstas idrottsklasser gymmar på Nautilus. De gick bara centimeter bakom mig och var sedan bara en glasruta från att snudda mig, men jag fullföljde mitt pass, trots att jag kände deras sneda blickar bränna i ryggen och jag klarade provet!

Nationella proven i Svenska B är avklarade för min del. I dag hade jag mitt muntliga anförande och det gick sådär. Jag är inte helnöjd, men hyfsat. Jag kom av mig en gång och hade något kort presentation, adjö MVG. Så nu ångrar jag mig lite att jag inte gick igenom mitt anförande en extra gång. Fast jag var tvungen att stötta en kamrat i nöd och jag tror att du vet vem jag menar, så tiden räckte inte till. Dessutom var jag något yr efter min sjukhusvistelse tidigare samma förmiddag. 

Äh. Jag bryr mig inte, det som sker, sker! Min nya inställning på gott och ont!
 

Ibland blir jag så jävla förbannad på mig själv! Varför låter jag människor trampa mig på tårna hela tiden? Varför kan jag aldrig stå upp för min sak och ryta ifrån? Jag har inget bra svar och det stör mig enormt, det kliar nästan under huden. Ibland önskar jag att jag aldrig gått spa, jag borde förstått att jag skulle få utstå skit för det...

Lika mycket som jag exempelvis hatar killarna i RMID, eller för all del IDP boysen, avundas jag dem. De grabbarna har allt! De har ett enormt självförtroende, muskler, de får träna under skoltid och utstrålar likaså testosteron som självkänsla. Fan, jag hatar dem inte, jag är bara grymt avundsjuk på dem och det stör mig att de inte förstår att jag kunde varit en av dem. Hade jag gått i deras klass hade jag varit accepterad och respekterad! Då hade de inte härmat mig med pipiga röster i matsalen, gjort yviga rörelser eller vickat på rumpan när de går om mig i korridorerna , de hade heller aldrig flinat åt mig, pekat på mig eller teaterviskat skitsnack om mig när jag passerar dem. Varför avundas jag killarna som jag egentligen borde hata? Jag har inte något bra svar på den frågan heller, men det kanske är mig själv jag hatar för att jag vill vara som dem?

Ja, jag erkänner, allt ovanstående är sant. Det som utåt är ett kraftigt hat är egentligen en inre avundsjuka. Jag saknar verkligen att ha en kille i klassen som jag kan snacka "killgrejer" med. Jag är trött på att höra om mens, målade naglar och vaxade kroppsdelar. Tjejerna i all ära, det är inget illa jag menar, men jag blir bara så avundsjuk på deras gemenskap.

... Jag är varken modig eller en stark person bara för att jag har "vågat" gå spa. Jag går de vägar som jag tycker verkar intressanta och jag vill alltid pröva något nytt. Jag är en person som behöver utmaningar och att välja spa har varit ett riktigt eldprov kan jag lova!

Avslutningsvis skriver jag som hon, Maria Haukas Storeng, sjunger: "Hold on, be strong..."

Ps. B-lund Grulle! Du får ursäkta om detta inlägg blev för personligt, men ibland är det skönt att bara skriva av sig, läget är under kontroll, jag behövde bara läcka ur mig lite ilska! Ds

Detta har hänt under den senaste veckan:

Eehm, öäööh, hmmm asså, eeeeeh? Jag minns inte! Jag skäms, men det är den brutala sanningen. Jag har noll minne för tillfället! Jag vet inte ens vad jag åt till middag i går. Fuck I hate it!

Eller vänta, vi har haft skriftliga delen i nationella. Det minns jag, jag kan också påminna mig om att jag var otroligt missnöjd med mitt prov i helhet. Inledningen blev hyfsad och jag fick väl kanske fram det jag ville och det som uppgiften krävde, men språket! Ay carinjo! Inte bra, inte alls. Det blir med alla garantier inte ett MVG och då kan resten kvitta, VG och G är väl också bra, men inte tillräckligt bra. Usch, hela livet rasade samman för en stund där. Förträng, förträng, förträng, förträng, förträng, förträng, förträng...

Jo! Vi hade utvecklingssamtal i tisdags. "Ser så bra ut, som vanligt" för att citera min mentor. Visst, inga G:n så långt ögat kunde skåda, men heller inga MVG:n ( förutom i MsK ). Vilken medelmåtta jag är, helt medioker. Dåligt.

Betygssnacket gick rätt fort, men vi talade länge och väl om hur killarna, och vissa tjejer, på skolan behandlar mig ( vilket också är huvudorsaken till magkatarren ). Jag kunna skriva en hel bok om sista året på Igelsta, men jag tror att jag låter bli. Orkar inte. Men snart slipper jag deras sneda blickar, väsande viskningar och hånfulla skratt så fort jag passerar. Jag längtar verkligen till studenten. Då tar det äntligen slut!

Jag kanske längtar till studenten av fel orsak men nedräkningen har börjat!