Återupplivad
Jag måste bara skriva att jag har återupplivat min sida på Facebook. Jag tog bort den för att jag inget förstod, men har nu alltså valt att åter igen försöka lista ut Facebooks Da Vinci kod. Nåja, jag förstår nog mer än sist, men är långt ifrån fulllärd. Men man blir verkligen klokare med åren eller också inte...
Nog om facebook och dess mysterier.
Jag har levt i två dagar med glada vännerslag och med nya bekantskaper och möten. Underbart!
Vig i dåtiden
Jag har försökt att pressa ett tag nu. Men trots upprepade försök och superstretch är det dedär 15 centimetrarna som återstår. En och en halv decimeter representerar en bekräftelse på att jag inte längre är aktiv gymnast.
Jag menar:
Jag var vig, vigast faktiskt. Vig och mjuk i lederna också. Jag tyckte aldrig att spagaten gjorde ont, det var ju världens skönaste stretch! Nå, man kan ju säga att den tiden är, med all sin rätt, förbi...Uppenbarligen. ;)
Helveteskartonger
Jag lever i ett mindre inferno bestående av kartonger. Flyttkartonger. Golvytan är knappt synlig längre. De är enformiga och färglösa att se på plus att jag slår i smalbenen på dem för jämnan. Jag brukar inte att yttra kraftuttryck men svordomarna fullkomligt haglar i mitt rum för tillfället. Just som jag känner mig färdigpackad och nöjd med min insats ser jag något nytt som jag kan tänkas att behöva ha med mig och ännu en kartong viks.
Tidigt på lördag avgår "Inrecolastbilen" med flyttlasset innehållande mina pinaler till Eskilstuna. Ofattbart. Jag skall ändra läge och börja ett nytt liv utan familj och vänner i en främmande stad men det känns så fenomenaltbra endå! Jag vill verkligen detta! Mitt äventyr börjar snart!
Rondeller och järnvägsspår
Strängnäs är för mig ett onödigt stopp på vägen. Jag hämtade ut mina nycklar till 25 kvadrataren idag. Tåg hela vägen till Eskilstuna kan du glömma, i allafall fram till och med slutet av Oktober. Buss ersätter trafik mellan Södertäjle Syd och Strängnäs, därifrån ta tåg vidare mot Eskilstuna. Så istället för att åka tåg i 50 minuter åkte jag milda 15! Varför måste just min "nya" ressträcka vara under spårbyggnad just nu? Retligt, mycket retligt.
I Eskilstuna bjöds jag bokstavligen på en kalldusch. Hällregn alltså och denna gång lämnade jag regnjackan hemma när jag gick. Retligt igen? Absolut.
Men nycklarna är kvitterade, min "Absolut dance" samling fullbordad (jag hittade nummer två i ordningen i dag) och jag har lärt mig att Strängnäs är, för mig, inget annat än rondeller och ett järnvägsspår.
Ingenting i regnet
En patetisk syn dock, en ensam och hårt blonderad pojke i regnrock, badshorts och gympadojor. Regnjackan så lång att den precis täckte shortsen. I regnrock och med bara ben gick jag. Tom i blicken och utan varken mening eller mål gick jag i duggregnet. Jag gick.
Jag kände varken sorg eller ilska. Jag kände ingenting. Bara tomhet, jag kände mig tom. Dränerad på alla känslor och tankar. Jag gick och gick. När jag fick syn på inte bara en, utan två, regnbågar samtidigt som pianoslingan till "When love takes over" började i snäckorna visste jag. Jag bara visste att allt kommer att få ett slut. Småskrattandes för mig själv, åt mig själv, traskade jag hem igen.
Shit!
Kort inlägg:
Jag skall flytta till Eskilstuna och utbilda mig till sjuksköterska. Boende och studielån är redan klart. Uppropet är den sista augusti.
Spontan reaktion: "Shit"!
Guilty pleasures
En tung kväll på panget slutade med frossätande i punchrullar med fläderblomssaft och en rejal dos av ånger och illamående.
Satan, jag får så jäklarns dåligt samvete och nu känns det som att jag skulle behöva springa en mil eller två för att bli kvitt sötsakerna. Jag måste verkligen sluta med sån skit, sockerkickar alltså. Upp och pigg som en tupp och sedan seg och trött som mormors gamla karamellkola. Damn.
Trött i hela kroppen och kortslutning i hjärnan.
åwer änd owt
