Årskrönika

Jag sa till mig själv att jag inte skulle skriva en årskrönika, att det bara skulle bli mesigt och töntigt. Men såklart fick familjen ett brev med "Ejvegårdarnas, (de äldre)" årliga årskrönika och då måste jag fått ett sympatiskt påslag och jag bestämde mig för att försöka toppa deras, bara för att. Bara för att noradrenaliet rusar i mig och stimulerar betareceptorer.

Egentligen har det inte hänt någonting 2009, trots att allt har hänt:

En vanlig vecka bestod av cirka tretton timmars träning exklusive de timmar jag slavade i Eklidhallen som friståendetränare, ja för det var ju egentligen just det som jag var, friståendeledare.
En vanlig lördag bestod av:
08.30 Uppstigning
09.48 ta tåget till Tullinge
10.00 starta FG´s träning
11.42 ta tåget till centralen och byte till tuben mot hässelby strand destination åkeshov
13.30-15.00 fristående och redskap i åkeshov
16.45 hemma igen och duchar och äter middag

Ja, nu orkade jag ju inte i den takten så värst läge och så blev jag sjuk och drog ner på träningen och ett par kilo och till slut hade jag slutat att träna helt. Men officiellt slutade jag som både gymnast och ledare den tredje Juni, dagen innan studentdagen!

Jag lät inte en endaste salt droppe att falla den dagen och om någon säger annat så var det regnet som spelade dem ett spratt. Vädret var nyckfyllt den dagen och nästan alla gömde sina examenskläder under genomskinliga regnkappor. Men lika glada för det. Den kvällen somnade jag med svullna anklar och en sprucken röst i soffan och orkade inte ens ta mig till slutskivan. 

Tiden på Igelstavikensgymnasium hade nu kommit till ända, tre år går snabbt, klychan ljuger inte. Nu väntade istället sommarjobb, sömnlösa nätter, stirrande blickar och tanke frånvaro. Skulle jag komma in eller inte? Jag gjorde det första. Så jag flyttade till Eskilstuna och samlar på vuxenpoäng som högskolestudent. Tvätt, mat, inköp som såväl tillagning och hyresbetalning är bara några av de saker som ändrades i och med att jag "kom in".

Nu kämpar jag på och tänker att se till att bli en av Sveriges (eller varför inte världens?) bästa sjuksyrra! Nåja läses i allafall med lite glimt i öga. Ingen är perfekt och verkligen inte jag heller!

2009
Stoltaste: Mitt Spa diplom som styrker att jag är Spa-terapeut
Roligaste: Klassresan i Riga, står rätt högt i topp, finns mycket annat kul också, studenten till exempel
Svåraste: Stress och press som ledde till magkatarren
Galnaste: Utgångskvällen med Jasmine, Jake och Sara. Galen är rätt ord...
Sämstaste: Ensamheten i Eskilstuna
Bästaste: Alla nya bekantskaper i Eskilstuna som gör det mindre ensamt och alla gamla bekanstskaper som stöttar och håller kontakten!

2010
Är på intåg om dryga 33 timmar, jag är redo, Är ni?




Jagad

Ett par skosulor i färgen blå jagade mig i natt. Jag sprang och sprang, jagandes av en man med brand i sinnet. Med blå sneakers hack i häl, jagandes, blå ursinning och hungrig på att förgöra mig.

Skönt att allt bara var en dröm! Även om just dessa sneakers lära tankefucka med mig ett par veckor till... Så det kan gå när man inte tänker sig för!

god jul på den då?

Det blir bannemej en julpuss på det!

(Nu blir det till att klistra fast ett "happyface" och försöka förtränga lite illamående och panikångest)

Som vanligt...

Nu är allt som vanligt igen skulle man kunna säga.

Näsblodet droppar, stressen och pressen inför anatomi och fysiologi tentan ligger och gror och jag har klantat till det i vanlig ordning, alltid jag och det flachar lite tillbaka från Igelsta tider (Linda du förstår vad jag menar va?). Så jag antar att vurpan/kraschen med snowracern ikväll var till befogenhet då.

Jo, ni läste rätt, jag - snowracer - krasch.

Eller såhär var det snarare, jag kommer i ett par kilometers blåst efter kurvan i backen i elljusspåret och tänker inte så mycket på det stundande guppet eller den föjdaktliga flygfärden som konsekvens. Jag menar, jag har precis lyckats manövrera en snowracer liksom, vad mer kan man begära av mig?

Jag bara kör och mycket riktigt så sker en smärre flygfärd efter passerat gupp, som egentligen är ett dike vid närmare tanke. Anyway, snowracern måste ha tröttnat på mig, för någonstans i själva lutfärden så åker den rackaren ifrån mig och jag studsar rakt ner på vänster skinka och sedan pladaskar jag till rygg och rullar några varv. Samtidigt tjuter jag av skratt och vrålar av smärta, kanske förståligt? Men snacka om att jag kommer att ha ett blåmärke på vänster fläsk imorgon!




Kluddret

där uppe har min lillesyster yster Emma kladdat dit, så jag säger väl tack, och hoppas att texten kanske stämmer då? Inom snar framtid vet vi...

Nu laddar jag i två fullspäckade dagar med njurar, problemlösning och vätskeutsöndring innan jag åker"hem" och firar jul...


Något bra

08.23 studsade jag häftigare än en kutaperkaboll (ursäkta stavning?) Anledning? Jo, mellanbarn Hammarberg har nämligen erhållit betyget VG på sin första tentamen skrivning!

Jag känner bara: Äntligen händer det något bra. Dels tentamenresultatet och sedan fick jag reda på att jag slipper åka till Katrineholm eller Linköping på praktik. Vecka 18-22 håller jag hus på avdelning 82 på Mälardalenssjukhus.
Ohhyeah boom baby!


här också

Hur beroende är inte du av din mobil eller Internet då?

Min skärm på mobilen har spräckts så jag ser bara en femtedel av skärmen. När "plinget" från telefonen och vibrationen som betyder sms ljuder från moibilens högtalare, kan jag alltså inte se vad som där står.

Vad använder jag för att meddela detta "hemska" tillstånd till mina vänner? Jo genom Internet och genom en viss hemsida förkortad FB.

Så hur mycket av min kommunikation använder jag just genom mobilen i form av sms och enstaka samtal samt chat och skriva på någons "vägg"? Jo nästan all min sociala nätverk kommuniceras genom ovan. Jobbigt att 50% är ur funktion.

Så nu skriver jag även här att: Min mobil är lite trasig och jag ser inte på skärmen och sms undanbedes då jag varken kan läsa eller svara, för jag ser ju inte vad jag skriver, om jag nu hade sett vad jag svarar på.

Förutom mitt mobila missöde har jag haft en trevlig och bra dag, hunnit krama Jossan som var i Eskilstuna på besök med föreläsning och så har jag studerat med två "klassystrar"... Nu är det alvedon mot huvudvärk och kanske the och skorpa som gäller med lite blädder från dagens föreläsning.

Tjing och salut, klart slut!


Sprit i glöggen minsann!

Dagens bästaste var Farfar under lunchen:

"oj,oj, oj, det var nog allt sprit i glöggen..."

Varpå jag och Emma utbyter menande blickar och börjar att fnissa. Det finns nämligen ingen glögg på bordet och inte har vi druckit någon glögg heller, så alla närvarande är smått förvirrade och tittar letande över bordet efter glöggen eller det som farfar menar med glögg.

Farfar fortsätter såhär på ett ungefär:
Jo, nog allt kände jag att det var sprit i glöggen, jo visst som det snurrar här. Farmor har nog lagt ner lite i smyg.

Nu blir vi ännu mer förvirrade och fnissandet blir lite våldsammare från min och systern sida.
Till slut identifierar vi att "glöggen" är julmusten och förklarar att det inte alls finns någon sprit i den inte. Farmor avslutar med ett klassiskt svar på tal: " Äh sluta nu, var inte löjlig"! och sen var den diskussionen slut.

Ja, så kan en jullunch se ut hos Farmor och Farfar... ;)


Nya tag

Nu har jag ändrat inställning totalt.
Med eller utan hopp, jag ska ta mig igenom fysiologin! Anatomin förstår jag, men fysiologin ska jag bannemig ta mig an och besegra! Jag menar har jag klarat av att träna med kronisk ryggvärk och mindre rörelse i ryggen som gymnast (alltså, inga bra förutsättningar) så ska jag klara av lite fysiologi!

Nu du, ljusets lampa ska du lysa!

Fysiologi

Man talar om att hörsel och hopp är det sista som lämnar människan innan den avlider, ska jag då avlida för det känns som att mina öron har slutat att höra och mitt hopp lämnade mig i dag.

Hoppet övergav mig när jag behöver det som mest. Hoppet hoppade iväg när ljudvågor med ordet fysiologi nådde örat och trängde in till trumhinnan. I samma veva stängde örat av och bommade igen och gick hem.

Jag som trodde att denna kursen skulle vara bättre och framförallt lättare än vårdvetenskap men jag tvilvlar i hoppets frånvaro... Nu har jag ett hopp att hitta även om det känns hopplöst att leta efter hopp. Snurrigt? Välkommen till mina tankar om fysiologi...

Tentan

Högskolestudent:
Tentan är avklarad och jag känner mig grymt lurad! Tentan skulle förväntas att innehålla många frågor från de olika lärandemålen (vilket var fem stycken uppdelade i tre olika moment) Det var 13 frågor på tentan. Tentan skulle bestå av kortsvars frågor, men jag anser inte att redogöra och beskriva är exempel på kortsvarsfrågor, inte ens i närheten, dessutom om man skall göra en beskrivning/redogörelse bör raderna vara fler än två.

Jag svarade dock på alla frågor och gissade på två frågor, och nu är det upp till lärarna hur de rättar. Runt julafton får vi besked och betyg, nice julklapp va? :O

Mig
Jag har, hör och häpnad, lämnat min kvart i Eskilstuna för att befinna mig i familjens näste. Jag är alltså i Rönninge tills på måndag! Men fullbokad man är. I dag har det varit i huvudstaden och utfört bokletande till nya kursen som är: anatomi och fysiologi = spännande och kul! Imorgon blir det till att gratulera gudföräldrarna som fyller/har fyllt år. Mys. Spotify har en shysst grabb fixat åt mig också. Tack John! Lyssnar just nu på "de rullande stenarna". Härliga rock n´roll riff!

Nu är det dags för traditionella fredagsmaten chickybits med ris och sås.


RSS 2.0