why do I keep fooling myself...
...Why can't I let go? (maybe - Emma B)
Just det... och jag sa ju att jag inte skulle blogga här nått mer.. men jag hittar ju inget bättre namn! Morr på det... och nu är det så att jag bara behöver skriva...Okej?
(WARNING: kryptiskt, desperat och bara allmänt känsligt inlägg)
Why do I keep fooling myself?
Jag vet inte varför det är så... men av någon anledning går jag omkring i en slags drömvärld där jag fortfarande hoppas på att du ska svara på mitt sms eller ringa upp för alla gånger du "missat" mina samtal och inte svarat... men jag bara lurar mig själv. Eller gör jag det? Nu vet jag ju att du iallafall inte är död och att du har kvar samma nummer som förut...
Ett hopp tänds åter och igen och jag fortsätter tro, hoppas och vänta på att du ska höra av dig
Why can't I let go?
och ja, jag är medveten om att jag inte, antagligen aldrig, kommer att bli uppringd eller få detdär sms:et som jag väntar på. Det är som om jag aldrig exisaterat för dig, du vill inte längre ha kontakt. Det är därför du blockerat min msn, tagit bort mig som vän på facebook och struntar i att svara i telefonen. Men ändå går jag omkring och hoppas och tror på dig.
Så länge jag lurar mig själv kommer jag aldrig kunna släppa taget
TO BE AS
Alla mår dåligt och alla mår bra
Jag vet att alla har sina egna problem och är deppigare än någonsin just nu... Jag skulle kunna rabbla namn efter namn på kompisar som har anförtrott sig till mig och sagt: "hörru, egentligen är det inte så bra..."
Jag vet att höstdeppen är på intåg, Därför vill jag poängtera att JAG MÅR BRA! (eller ni förstår... det går i skov)
Jag mår snarare dåligt av att jag har tenta nästa vecka och ingen verkar riktigt vilja studera med mig, inte på samma sätt som förr.... Komigen nu, sluta åka härifrån och roa er i Stockholm och gud vet vart...PLUGGA MED MIG ISTÄLLET!
Jag har punka på min cykel så nu måste jag växa upp och köpa ny innerslang och skruva (?) av däcket och sånt själv. Jag kan inte längre skrika på morfar om hjälp. Jag måste ta tag i saken själv och bete mig som en vuxen människa.
Jag fick ingen tårta när jag fyllde 20 år.... så speciell är jag (nejmen, jag vet att jag var magsjuk,så det är därför jag inte fick nån tårta...Men hallå! Jag kunde fått en tårta närsomhelst annars i efterskott... men det lär ju inte hända i detta liv)
Happ... jag ville bara skriva det...
jag mår bra jag lovar på heders.. ska tentaplugga lite nu och nästa vecka jobbar jag hela fredag, lördag, söndag ;)
see ya whenever!
Just det... och jag sa ju att jag inte skulle blogga här nått mer.. men jag hittar ju inget bättre namn! Morr på det... och nu är det så att jag bara behöver skriva...Okej?
(WARNING: kryptiskt, desperat och bara allmänt känsligt inlägg)
Why do I keep fooling myself?
Jag vet inte varför det är så... men av någon anledning går jag omkring i en slags drömvärld där jag fortfarande hoppas på att du ska svara på mitt sms eller ringa upp för alla gånger du "missat" mina samtal och inte svarat... men jag bara lurar mig själv. Eller gör jag det? Nu vet jag ju att du iallafall inte är död och att du har kvar samma nummer som förut...
Ett hopp tänds åter och igen och jag fortsätter tro, hoppas och vänta på att du ska höra av dig
Why can't I let go?
och ja, jag är medveten om att jag inte, antagligen aldrig, kommer att bli uppringd eller få detdär sms:et som jag väntar på. Det är som om jag aldrig exisaterat för dig, du vill inte längre ha kontakt. Det är därför du blockerat min msn, tagit bort mig som vän på facebook och struntar i att svara i telefonen. Men ändå går jag omkring och hoppas och tror på dig.
Så länge jag lurar mig själv kommer jag aldrig kunna släppa taget
TO BE AS
Alla mår dåligt och alla mår bra
Jag vet att alla har sina egna problem och är deppigare än någonsin just nu... Jag skulle kunna rabbla namn efter namn på kompisar som har anförtrott sig till mig och sagt: "hörru, egentligen är det inte så bra..."
Jag vet att höstdeppen är på intåg, Därför vill jag poängtera att JAG MÅR BRA! (eller ni förstår... det går i skov)
Jag mår snarare dåligt av att jag har tenta nästa vecka och ingen verkar riktigt vilja studera med mig, inte på samma sätt som förr.... Komigen nu, sluta åka härifrån och roa er i Stockholm och gud vet vart...PLUGGA MED MIG ISTÄLLET!
Jag har punka på min cykel så nu måste jag växa upp och köpa ny innerslang och skruva (?) av däcket och sånt själv. Jag kan inte längre skrika på morfar om hjälp. Jag måste ta tag i saken själv och bete mig som en vuxen människa.
Jag fick ingen tårta när jag fyllde 20 år.... så speciell är jag (nejmen, jag vet att jag var magsjuk,så det är därför jag inte fick nån tårta...Men hallå! Jag kunde fått en tårta närsomhelst annars i efterskott... men det lär ju inte hända i detta liv)
Happ... jag ville bara skriva det...
jag mår bra jag lovar på heders.. ska tentaplugga lite nu och nästa vecka jobbar jag hela fredag, lördag, söndag ;)
see ya whenever!
Kommentarer
Trackback
